torsdagen den 18:e november 2010

What is love? Baby don't hurt me.

På internet får en göra precis som en vill. Om en vill får en välja bara dom intressanta och roliga punkterna härifrån. Om en vill får en skriva jättelångt även om ingen orkar läsa. Livet är liksom ingen jävla tenta.

1. Jag skiljer mellan att känna kärlek och att vara kär. Det kan tyckas traditionellt men behöver inte nödvändigtvis följa mononormen. Jag tror att en kan vara kär i flera samtidigt, precis som en kan känna kärlek till många. För mig skiljer sig känslorna åt men utan att jag värderar den ena högre än den andra.

2. Kärlek känner jag till min familj och mina vänner. Oftast tänker jag att mina vänner är min familj. Jag kan också känna kärlek till viss musik, vissa platser, vissa känslor och orden. Jag känner kärlek till djur och ibland till mig själv men inte så ofta. Hat mot mig själv känner jag inte heller jätteofta. Jo. Nu ljög jag. Det gjorde jag för att det är tabu att säga att en känner hat mot sig själv. (Det är relaterat till tabut kring psykisk ohälsa och kring att inte se livet som en gåva.)

3. Tabut mot att känna hat mot sig själv har också att göra med myten "om du inte älskar dig själv kommer ingen annan heller göra det". Det är inte sant. Däremot är det ganska vanligt att människor (läs: män) inte blir kära i mig för att jag har dålig självkänsla i relationer. Det tycker jag är egoistiskt och trångsynt av dom. Dom har gått på myten. Jag har analyserat fenomenet under snart fem år och kommit fram till att: att inte älska sig själv betyder inte att en inte har kärlek att ge. Det kan jag själv ställa upp som bevismaterial för. Jag ger kärlek och jag vill ha tillbaka. Jag vet att jag är värd det, även om jag inte alltid ger kärlek till mig själv. (Analysen av varför det är "lättare" att förlita sig på, och dessutom mer värt, att få kärlek från andra än från sig själv lämnar jag till senare. Men jag lovar att även denna snurrar omkring i min förvirrade hjärna.)

4. Jag blir lätt kär. Inte som att jag blir kär i vem som helst, snarare tvärtom - jag äcklas ofta av andra människor (återigen, läs: män). Men när jag väl träffat nån som jag gillar så går det snabbt från gilla till vara kär. Avgörande punkter mellan gilla och vara kär är:
- personen hör av sig till mig utan att jag hört av mig till den först
- personen är gullig mot mig och uttrycker att den gillar mig
- personen och jag har sex

Jag märker att jag är kär när jag vill måla hus och fåglar och ballonger på t-shirts och skicka sms med <3 och :* och blir helt förtvivlad när personen svarar nej på sova-tillsammans-erbjudanden. När jag börjar förutsätta att "jag kan inte" betyder "jag vill inte". Då är den onda kär-cirkeln igång.

(Om du har fått hus och fåglar och ballonger eller <3 av mig så betyder dock inte det att jag är kär i dig. Det funkar liksom bara åt ena hållet. Kär är lika med ovanstående. Ovanstående är inte lika med kär.)

5. Om jag orkade skriva mer och ni orkade läsa mer så skulle den femte och sista punkten handla om kärlek och hjärta och hjärna och heltöverväldigandekemiskjagälskardigvidförstaögonkastet-kärlek och jaggillardigochtrorattjagkanblikäridigmenjagtrorocksåattkärlekdelvisärenkonstruktuion-kärlek. Men vi tar det en annan gång.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar